Efter lite om och men med bebis som inte samarbetar så blev det lussekatter. Fula som stryk, men goda! :-)
Håller på o sätter upp stjärnor och ljusstakar i fönstren. Nu pausar vi med lite julmusik, lussekatt o julmust! Snart kommer Tobbe hem o då är det helg! Han är ju ledig imorgon., vilket passar perfekt, kl.09 sitter jag hos frissan o får ordning på kalufsen med lite slingor o klipp. Sen ska vi byta däck på v70n och då blir det en promenad till stan.

Idag har jag, Nils och mamma varit på Dagsnäs slotts julmarknad. Supermysigt med lite julstämning! Fullt med folk och det va lite trix med barnvagnen men det gick bra. Mestadels pensionärer och det var flera tanter o gubbar som kom fram och ville veta var jag hade hittat den söta lilla "dockan" :-) haha..
Nu sitter jag o Nils i soffan o kollar på Böda camping o snart final i Hela Sverige bakar, pappa T är på Music Quiz på Harrys.
Imorgon ska vi på 6v läkarundersökning på förmiddagen sen en tur på stan o sen är det fredagsmys till tusen nu när äntligen På Spåret börjar!!!

..finns det stjärterum!

 

..mamma o pappas systemkamera. Kul o ha fina bilder som man kan framkalla! Givetvis är de flesta bilder på lilllen, men tog även några fina på kissarna.

Minus <3                                                     Tussie <3

                                                     

 Det började natten till måndag 8 oktober, vaknade ofta och hade som molande värk i magen ungefär en gång i timman, men var så trött så varje gång jag vaknade så var det enda jag tänkte på att jag ville somna om igen, tänkte inte alls att det var nåt på gång. Vaknade av att Tobbes alarm ringde strax innan sju, men han snoozade (råkade tydligen stänga av det..) och jag somnade om. Nästa gång jag vaknade var klockan 07.45 ,satte mig upp på sängkanten på väg för att kissa (för femtioelfte gången), och kände att det började rinna nåt. Ropade till T från toa (slemproppen hade lossnat och vattnet börjat rinna) att nu va det nog nåt på gång. Som tur va hade han försovit sig och när dom ringde från jobbet så kunde han ju skylla på mig ;o)

 

Kände mig konstigt nog rätt lugn, och gick ner och gjorde frukost. Hade ännu inga värkar så jag visste att det inte var så bråttom. Ringde sen till förlossningen och skulle rådgöra om hur vi skulle göra, i andra änden av luren svarade en barnmorska - min farbrors fru till och med! Och hon ville att vi skulle in på kontroll på förmiddagen men att det inte var nån panik eftersom jag inte hade några värkar ännu. Självklart hade vi en bokad tid för v70n 09.30 just den dagen också, tyckte att den hade gått lite konstigt så vi ville kolla upp det. Så det var bara att ringa mina föräldrar och be dom åka o lämna bilen för vi skulle ju in till förlossningen, det fick nog fart på dom! :)

Sagt och gjort, åt färdigt frukosten, packade färdigt bb-väskan så åkte vi strax efter nio.

 

På förlossningen togs vi emot av en barnmorskestuderande som gjorde sin praktik. Hon satte fast ctg mätaren och försökte få igång maskinen med hjälp av mig!? Hmm.. kändes tryggt. Fick ligga där en stund och allt såg bra ut, men mätte inga värkar. Sedan blev det koll om det var fostervatten som sipprade och dom hade svårt att avgöra om det var det tydligen.....så vi blev hemskickade och vänta på värkar!

När vi kom till stan var det dags för lunch så vi köpte med från Harrys och tog med hem.

 

 

Strax efter åtta satte vi oss i bilen och åkte, då varierade det mellan 3-3,5 min mellan värkarna.

När vi kom dit vid 21-tiden möttes vi av en barnmorska som visade oss till ett rum, där det skulle mätas ctg, men att vi fick vänta en liten stund eftersom det var skiftbyte. Barnmorskan fick vi ha under hela förlossningen eftersom  hon gick på sitt pass när vi kom in och slutade precis efter att han fötts,  hon var superbra!!

Mätte ctg en stund och Tobbe höll koll och sa till när en värk var på gång, så fick han sysselsätta sig lite också ;)

Hon gjorde undersökning och jag var öppen 4 cm, ingen hinnblåsa (det var alltså vattnet som gått) och tappen helt utplånad så hon sa att vi var välkomna att stanna och föda barn :o)

Fick sätta mig i duschen med massagemunstycke, va riktigt skönt med värmen och massagen vid värkarna,där satt jag i ca.1,5 timme haha...

 

Efter långduschen fick vi komma till ett förlossningsrum, betydligt bekvämare! Och där fick jag även börja med lustgas, riktigt "avkopplande" ;o)

Från att vi kom in i förlossningsrummet (ca.23.30) och fram till Nils kom ut har jag ingen direkt tidsuppfattning, kändes både som att tiden gick långsamt men samtidigt fort. Nästa gång hon undersökte mig så hade jag tydligen sagt till Tobbe att "säger hon 5 cm nu så dör jag.." haha... Jajjamen - öppen 5 cm! (Jag hade ju nämligen läst att förstföderskor öppnar sig 1 cm på 2 tim ungefär, och räknade då alla timmar som var kvar... :P )

Varefter värkarna kom tätare och blev starkare så höjde hon lustgasen, jag tyckte den funkade rätt bra och försökte att ta en värk i taget för att inte tappa hoppet om att det skulle ta slut nån gång. Fick höra att man skulle andas ut lustgasen i masken igen för att BM o sambon inte skulle få i sig, så det var jag väldigt fokuserad på hela tiden, även när Bm tillslut sa åt mig att strunta i det i slutet, men nejdå jag skulle ju vara duktig och göra som det stod i broschyren Tobbe roat sig med att läsa haha...

 

Nästa undersökning då var jag öppen 7 cm (tjoho!) Värkarna blev värre och värre, nu var dom täta och gick från magen till ryggen och nu även ner på/i låren. Fick frågan om jag ville ha nån annan bedövning, men eftersom jag är så nål/spruträdd så svarade jag att jag inte ville ha nån ryggbedövning.

Här händer lite grejer och jag är inte riktigt säker på vilken ordning allt hände i men tror det var ungefär såhär..

Barnmorskan ville att jag skulle upp och stå/gå lite och fick en sån där ställning på hjul som man kan hänga över. Men jag kom inte långt, utan blev sittande på kanten.

Nånstans här så tyckte hon jag skulle gå o kissa så bebisen kunde komma ner lättare, men trots ett tappert försök så gick det inte när värkarna kom så tätt, så hon fick helt enkelt tömma mig med kateter. Trodde det skulle göra svinont, men kändes knappt, jag sa att det "kändes som jag kissar" - ehh.. ja det är ju det du gör! :o)

Ctg skulle mätas igen för o se hur bebisen mådde, det var väl lite svårt och få en bra mätning när jag hade svårt o ligga still, tillslut satte hon en elektrod på bebis huvud som övervakade bättre. Hjärtljuden började gå ner så BM fick säga till mig att lägga mig på sidan, sen på andra sidan, på rygg igen och sen upp o stå på alla fyra och sen ned på sidan igen, under den tiden blev jag allt lite skraj, vet att jag hann tänka att - nu kommer det bli snitt.. som var min stora skräck! Men hjärtljuden blev bra igen som tur var.

 

Nu är jag öppen 9 cm, och jag började få krystvärkar, vilket var alldeles förtidigt så jag fick försöka andas mig igenom dom så gott det gick. Jädra skum känsla det där med krystvärkar - har försökt förklara för andra att det är som om man ska kräkas, den där kräkreflexen som inte går att hindra - fast åt andra hållet.

Som sagt klockan hade jag inte riktigt koll på, men när jag slutligen är öppen 10 cm och får började krysta är klockan iallafall 04.33 enligt journalen - 04.50 är Nils född! Så krystningen gick rätt snabbt ändå. Sjuk brännande smärta när huvudet är på väg ut, men jag tycker ändå att värkarna var det värsta!! Nils kom med handen på huvudet, så det blev lite och sy, men det har gått bra och jag har inte direkt känt av stygnen mer än dom första dagarna. Navelsträngen var för kort så han kom bara upp på magen på mig, så Tobbe fick klippa navelsträngen och sen fick jag upp honom vid bröstet. Oj oj oj vilken känsla! Häftigt värre milt sagt!

Och då sa vi båda att det var ju en Nils såklart! :o) ( Vi var inte riktigt överens om namn och Nils var tänkt som ett 2a namn egentligen).

3135 g och 50 cm lång perfekt tajmat på beräknad dag! :-)

 

Vi fick  den berömda brickan, och så småningom kom vi upp till BB. Kände ganska snabbt att i det rummet som jag delade med 2 andra, att här kommer jag inte få nån ro till att sova. Nej jag ville hem!! Tidigast 6 tim efter fick vi åka hem om läkaren hann med oss. Så vid elva fick vi träffa barnläkaren och allt var bra med lillen och jag mådde bra, strax efter tolv nån gång så åkte vi hemåt! 

 

Jag tycker sammanfattningsvis att förlossningen var en positiv upplevelse, visst gjorde det sjukt ont, men jag är inte avskräckt för att göra det igen - något jag innan trodde jag skulle va! Sen får det gärna dröja några år tills dess ;-) Kan nog säga att graviditeten var en "värre" upplevelse för mig både psykiskt och fysiskt, men mer om det en annan gång..

 

 

                      

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hur fort går inte det här!??